Torgets idé har möjligen fallit i glömska, till följd av att brunnen inte längre är någon samlingsplats.
Inte heller har den ersatts av motsvarande arrangemang med liknande social funktion (exempelvis en glasskiosk).
Varken bänkar eller soptunnor finns uppsatta.
Torget är helt enkelt för utsatt och genomkorsat av gångstråk för att kunna erbjuda en plats för eftertanke
och avslappning.
Vad är egentligen en plan? Det kanske är just ett torg utan idé.
Trädens kronor bäddar in monumentet under årets varma månader med ett grönskande lövverk.
Placerade, planerade, planterade och påtagligt tuktade har de levt sitt liv, som granne till denna stenstod till brunn.
Det planterades avsaknad av spontanitet reflekterar hela torgets känsla av
kontrollerad, av mänsklig hand tuktad, tillvaro.
Fasadskärmarnas höjd och torgets litenhet skapar skuggor under större delen av dygnets ljusa timmar.
Till följd av torgets orientering och trädens placering kommer endast lite av allt solljus ner till den kullerstensbeklädda marken.
Träden skuggar det som huskropparna missar.
Från morgon till kväll ligger en slagskugga över antingen den östra eller västra delen, med undantag av ett par timmar mitt på dagen då solen står
i söder.
Exteriören anknyter till renässansens längtan efter antiken, dock utan att samverka till en enhetlig upplevelse.
I Gamla Stan har det lett till att man längtar tillbaka till något som aldrig funnits här.
Mycket av formspråket är direkt lånat, men förvrängt från antika förebilder, vilket tydligt kan ses i arkitektoniska företeelser som guttae, gesims, kolonner, kornischer och mycket annat.
Fasadernas struktur består av slipad stengrund med putsad övervåning. Putsen känns som sandpapper och är nyrenoverat färgglatt i en mustig färgskala i sandsten-curry-senap-chilinötter.
Istället för att förmedla en känsla av enhet och samstämmighet erhålles en känsla av mångfald och splittring, vilket å andra sidan kanske är en del av Gamla Stans charm.
Östermalmsdamen med östermalmshunden.
Turismens intåg når även så sakteliga till denna avsides plats. Turisterna erbjudes något så exklusivt som "Sjödränkt ek från regalskeppet Wasa". Det dröjer väl inte särskilt länge innan otaliga kiosker och diversehandlar letat sig hit, och turistströmmen återigen fyller denna uttorkade "flodfåra".
Enar och David (a96_dwn@arch.kth.se).