(Ja, det borde heta 'FNA:s kurs i svenska', men det var precis såhär det stod i FNA när det publicerades. "Jag personligen" syfter alltså inte på mig heller.)

40. FNA'S SVENSKA-KURS

==========================

Denna artikel är egentligen en del av ett längre privat brev skickat till
mig personligen. Men eftersom jag tyckte brevet var så ambitiöst och
lärorikt så valde jag att publicera delar av det.

Nedan följer ett svar på frågan "Finns det något som du vill se mer
alternativt mindre av i FNA?" från vår läsarundersökning. Håll till godo.

+ + +

Vad jag framför allt skulle vilja se mindre av i FNA, är ONÖDIGA stavfel.
Vad jag menar med detta, är att jag kan förstå om man t.ex. inte kan stava
till sje-ljudet i "skjortknapp." Det finns ju så många sätt på svenska
att stava till sje-ljudet. Jag kan således förstå om någon skulle skriva
"stjortknapp," "schortknapp," "shortknapp," "skortknapp," "sjortknapp"
och så vidare. Jag kan däremot INTE begripa hur någon kan skriva
"skjort knapp"!!!!!

Det är nämligen så att på svenska måste man SKRIVA alla ord som man
UTTALAR som sammansatta ord som SAMMANSATTA ord. Denna regel går även att
uttrycka så här:

Om du UTTALAR ett ord som ett sammansatt ord,
så skall du också SKRIVA det som ett sammansatt ord.

Det finns inga undantag till denna regel. Inga. Det här borde vara
en löjligt enkel regel, men eftersom så få verkar begripa den numera,
måste den vara mycket svårare att förstå än vad den förefaller för mig.
För säkerhets skull kan jag därför formulera den på ännu ett sätt:

ALLA ord som på svenska UTTALAS som sammansatta ord
SKALL på svenska också SKRIVAS som sammansatta ord

Hur kan man då veta om man uttalar ett ord som ett sammansatt ord
eller inte? Tja, om man är svensk så kan man förmodligen redan tala
svenska. Eftersom uttalet av svenska ord är en del av att kunna tala
svenska, så vet man ju i så fall redan om man skall uttala ett givet ord
som ett sammansatt ord eller inte. Förmodligen tänker man bara inte på
det. Det kan då vara en god idé att uttala följande exempel högt, så lär
man nog ganska snart själv höra om man uttalar ord som sammansatta ord
eller inte:

RÖK FRITT och RÖKFRITT

SEX VANOR och SEXVANOR

ADAMS ÄPPLE och ADAMSÄPPLE

HÄNG PETUNIA och HÄNGPETUNIA

FREDS FESTIVAL och FREDSFESTIVAL

Spelar det då någon roll om man kan stava eller inte? Förutom att
det ser djävligt korkat ut att inte kunna stava så enkla ord som det ju
handlar om när stavfelet består av att man har skrivit isär sammansatta
ord, så kan det dessutom göra det skrivna betydligt svårare att förstå.

Om du kommer in på ett kafé och det vid bordet där du sätter dig
finns en stor skylt på vilken det står "RÖK FRITT" så kan du lugnt ta
fram dina cigaretter och börja blossa. Uttrycket "RÖK FRITT" betyder
nämligen just "rök fritt" eller "rök som du behagar" eller "rök
om du vill" eller "rök utan hinder." Med andra ord upplyser
skylten dig om att i händelse av att du skulle vilja röka så föreligger
det från kaféets sida inget hinder för detta.

Om du däremot kommer in på ett kafé och det vid bordet där du sätter
dig finns en stor skylt på vilken det står "RÖKFRITT" så gäller i
stället det motsatta. Uttrycket "RÖKFRITT" betyder nämligen "fritt
från rök" och innebär således en uppmaning från kaféets sida till dig
att inte röka.

Således ser du att "RÖK FRITT" och "RÖKFRITT" inte alls betyder
samma sak. Faktum är att det de betyder är precis motsatta begrepp.

"SEX VANOR" är vanor som är sex till antalet. Någons "SEXVANOR" är
det sexuella beteende denne vanligen uppvisar. Samma sak gäller t. ex.
med skillnaden mellan

SEX KANTIGA GLAS och SEXKANTIGA GLAS

"SEX KANTIGA GLAS" är glas som är kantiga och sex till antalet.
"SEXKANTIGA GLAS" är glas som har sex kanter. Antalet är okänt.

"ADAMS ÄPPLE" betyder "det äpple som tillhör Adam." Ordet
"ADAMSÄPPLE" är namnet på den knöl på halsen som bildas av struphuvudet,
d.v.s. en kroppsdel. På samma sätt är ordet "KARLJOHANSSVAMP" namnet
på en viss sorts svamp, medan uttrycket "KARL-JOHANS SVAMP" syftar på
svamp som tillhör någon som heter Karl-Johan.

"HÄNG PETUNIA" är en uppmaning att återinföra dödsstraffet och
avrätta Petunia genom hängning. "HÄNGPETUNIA" är ett slags blomma.

"FREDS FESTIVAL" är en festival som arrangeras av någon som heter
Fred. "FREDSFESTIVAL" är en fest som har freden som tema.

"EN BRUN HÅRIG SJUK SKÖTERSKA" är INTE samma sak som "EN
BRUNHÅRIG SJUKSKÖTERSKA."

Vid det här laget kanske du undrar hur det kan komma sig att det
blir så stor skillnad på betydelsen av dessa ord bara på grund av hur man
stavar dem? Anledningen till att det är så noga hur man skriver vissa
ord på svenska är inte att svenska akademien har bestämt att ord skall
stavas på ett visst sätt. Anledningen till att det är så noga, är att i
det svenska språket används betoningen av ord till att förmedla ordets
mening i väldigt stor utsträckning.

Om någon säger "slå på radion" eller "slå på radion" så har en
svensk inga problem att förstå om han eller hon har blivit ombedd att slå
till radion, eller att aktivera den. Skillnaden framgår tydligt av
BETONINGEN. Hur man betonar ett ord är alltså i det talade svenska
språket oerhört viktigt för att förmedla vad som menas med det man säger.
Det är också just därför det är så viktigt att det SKRIVNA språket
MOTSVARAR det TALADE språket i så stor utsträckning som möjligt. När det
gäller skillnaden mellan att "slå på radion" och att "slå på radion" går
det tyvärr inte att förmedla den skillnaden i skrift.

När det gäller sammansatta ord går det däremot alltid att förmedla
detta i skrift. Alltid.

När jag förklarar det här för svenskar är det inte ovanligt att de
frågar "Men hur skall man kunna veta när ett ord skall skrivas som ett
sammansatt ord eller inte?" Den reaktionen förvånar mig. Jag kan ärligt
talat inte alls förstå hur man kan misslyckas med att begripa det. Om
man skall stava till ett ord som "skjorta" kan jag förstå om man
upplever detta som krångligt. Det skulle ju gå lika bra att tänka sig
att ordet skulle kunna stavas "stjorta," "schorta," "shorta,"
"skorta" eller "sjorta." Stavningen går inte att härleda från uttalet.
Med detta menar jag att så som ordet "skjorta" uttalas, skulle vilken
som helst av de givna exemplen kunna tänkas vara lika trolig som den
korrekta. Den korrekta stavningen av "skjorta" går ju emellertid att
slå upp i en ordbok, eller, nu när de flesta har en dator, att
kontrollera med ett rättstavningsprogram. Om ett ord skall skrivas
sammansatt eller inte, går dock inte kontrollera med ett
rättstavningsprogram. Ett rättstavningsprogram kan ju bara se om ett ord
är felstavat eller inte. Ordet "sjuk" finns på svenska och det gör
även ordet "hus." Om man skriver "sjuk hus" i stället för det
korrekta "sjukhus" begår man alltså inget stavningsfel som ett
rättstavningsprogram kan upptäcka. Innebär detta då inte att det är
fruktansvärt krångligt att veta när man skall skriva ett ord sammansatt
eller inte? Nej, det innebär det inte.

Till skillnad från hur man skall stava de ljud vilka ingår i ett
ord, går det ju ALLTID att höra på uttalet om ett ord skall skrivas som
ett sammansatt ord eller inte. Om man över huvud taget alls kan TALA
svenska, borde det således vara omöjligt att göra fel på om ett ord skall
skrivas som ett sammansatt ord eller inte.

Jag kan således förstå om någon skulle skriva "stjortknapp,"
"schortknapp," "shortknapp," "skortknapp," "sjortknapp,"
"stjortkrage," "schortkrage," "shortkrage," "skortkrage,"
"sjortkrage" och så vidare.

Jag kan däremot INTE begripa hur någon kan skriva "skjort knapp"
eller "skjort krage." Eftersom de rimligen uttalar dessa ord som
"skjortknapp" och "skjortkrage" och knappast uttalar dessa ord som
"skjort knapp" och "skjort krage" är det fullständigt obegripligt
varför de väljer att skriva orden på det sättet.

De som hävdar att "Man kan ju inte veta när man skall skriva ett
ord som sammansatt eller inte," brukar beklaga sig över att "det inte
finns någon regel" för när man skall skriva ett ord sammansatt eller
inte. Detta är dock inte sant. Det finns en regel. Denna regel är dock
så utomordentligt enkel att när jag förklarar den, brukar de titta
tvivlande på mig som om de menar att "så enkelt kan det inte vara." Så
enkelt är det dock.

Det här är den utomordentligt enkla regel som styr om man på svenska
skall skriva ord sammansatta eller inte:

Om du UTTALAR ett ord som ett sammansatt ord,
så skall du också SKRIVA det som ett sammansatt ord.

Enkelt, eller hur? Samma regel går även att uttrycka på följande
sätt:

ALLA ORD SOM PÅ SVENSKA
UTTALAS SOM SAMMANSATTA ORD
SKALL PÅ SVENSKA OCKSÅ
SKRIVAS SOM SAMMANSATTA ORD

Jag kan riktigt se den där tvivlande blicken framför mig: "Nä va?
Så enkelt kan det väl ändå inte vara?"

Jo. Precis så enkelt kan det vara. Precis så enkelt är det.

Du kanske invänder att det måste ju finnas tusentals ord som den här
regeln inte stämmer in på? Svaret på den invändningen är nej. Det inga
undantag från den här regeln, av den enkla anledningen att det inte KAN
finnas några undantag till den här regeln. Alla språk har sina regler.
Inga finska ord kan börja med flera konsonanter. Inga japanska ord kan
sluta på någon annan konsonant än "n." I så gott som inget europeiskt
språk kan ett ord börja med "ng"-ljudet, och inget svenskt ord kan
innehålla "th"-ljudet. Som synes är de här reglerna oftast bara giltiga
för ett visst språk. Även om svenska ord inte kan innehålla "th"-ljudet
är det ju inte ovanligt att engelska ord gör det. I många afrikanska
språk börjar ord med "ng"-ljudet, o.s.v. I inget språk är det dock
möjlgt att bryta mot språkets egna regler och fortfarande använda sig av
det språket på ett korrekt sätt. Detta gäller alltså även på samma sätt
beträffande den regel som i det svenska språket säger att alltid när man
UTTALAR ett ord som ett sammansatt ord måste man också SKRIVA det som ett
sammansatt ord.

När du nu har lärt dig regeln för när man i det svenska språket
skall skriva sammansatta ord, skulle jag även vilja lära dig att
applicera den. Det enklaste är att prova att läsa upp det du skriver
högt. Förhoppningsvis borde du då höra när du uttalar ett ord som ETT
ord och när du gör en liten paus mellan orden. När du läser upp en text
högt och gör en liten paus mellan två ord betyder detta att du skall göra
ett mellanslag mellan orden. När du läser upp två ord som ETT ord, UTAN
paus, skall du skriva dem som ETT ord, UTAN mellanslag. Träna gärna
detta till dess du förstår hur det fungerar. Prova själv att uttala
orden jag gav som exempel i början av brevet. Säg till exempel:

"Rök fritt stod det på en skylt, men sedan jag tänt en cigarett kom
en expedit fram och sade att det var rökfritt vid det bordet."

Om du tänker efter så visst hör du väl att du uttalar "rök fritt"
och "rökfritt" helt olika? Prova även att säga:

"Tag inte det äpplet. Det är Adams äpple. Det är lika litet som
hans adamsäpple."

"Hans adamsäpple guppade upp och ned när han åt upp Adams äpple."

Nog hör du väl att du uttalar "Adams äpple" och "adamsäpple"
helt olika? Prova även att säga:

"I den korgen ligger Karl-Johans svamp. Det är mestadels
karljohanssvamp."

Nog hör du väl att du uttalar "Karl-Johans svamp" och
"karljohanssvamp" helt olika? Prova även att säga:

"Doris torkar blad. Hon lägger dem på sin bils torkarblad för att
torka."

Nog hör du väl att du uttalar "torkar blad" och "torkarblad"
helt olika? Prova även att säga:

"Thomas spolar vätska på sin bil. Den vätska han spolar på sin bil
är spolarvätska."

Nog hör du väl att du uttalar "spolar vätska" och "spolarvätska"
helt olika? Prova även att säga:

"Där stod jag och letade bland färs och korv. I grytan ingick såväl
blandfärs som korv."

Nog hör du väl att du uttalar "bland färs" och "blandfärs" helt
olika? Prova även att säga:

"Vinflaskan stod i skafferiet bland saft och sylt. Kakan hade en
fyllning av blandsaft och sylt."

Nog hör du väl att du uttalar "bland saft" och "blandsaft" helt
olika?

Exakt samma regel gäller även för helt nyuppfunna ord. Låt oss anta
att du uppfinner en sak, och ger den ett helt nytt namn som du själv
hittar på. Låt oss säga att du kallar din uppfinning för en "skronk."
Om det sedan tillverkas en hållare och ett ställ till din skronk, så
heter dessa på svenska en skronkhållare och ett skronkställ - inte en
skronk hållare och ett skronk ställ. Detta kommer sig av att den regel
som på svenska gäller för sammansatta ord INTE bara gäller för "gamla"
svenska ord. Det är en generell regel som gäller för ALL svenska, gammal
som ny.

Vad spelar då det här för roll? Varför skall det finnas några
regler? Varför kan man inte skriva precis hur man vill?

Språkets uppgift är att förmedla information. Ju viktigare man
anser att den information man vill förmedla är, desto viktigare borde det
vara att försäkra sig om att den information man vill förmedla är korrekt
formulerad. Det är klart att man kan strunta fullständigt i alla regler,
men om man gör det minskar sannolikheten att den information man vill
förmedla blir korrekt uppfattad.

Om man t.ex. vill förmedla informationen att man hyr ut
datautrustning, i hopp om att attrahera kunder, kan det vara idé att
försöka ge ett seriöst och pålitligt intryck. Låt oss antaga att någon i
den situationen sätter ut följande annons:

DATTOR YTHUR NING
Vi ficksar dattor åt dej
o hyra va. Bara o ringa.
Om du intressad o fråga.
Efter ett. Kosnads förslag.

Skulle du anlita denna firma? Nej? Varför inte? Du håller nog med
mig om att det ger ett väldigt korkat intryck att inte kunna skriva
korrekt svenska?

Det här är dock på intet sätt skrivet för att försöka klanka ned på
dig. Det hoppas jag att du förstår. Det här är skrivet som ett vänligt
försök att hjälpa dig att undvika det här löjliga stavfelet.

Det finns ju nämligen ingen anledning att stava så här dåligt. Med
normalbegåvning och en liten stunds eftertanke bör det rimligen vara
möjligt att lära sig att undvika att någonsin mer göra sig skyldig till
det här stavfelet.

Att stava fel till "skjortknapp" betraktar jag som ett förståeligt
fel. Att inte kunna skilja på sammansatta ord och icke sammansatta ord
är fullständigt obegripligt om man kan TALA svenska. Således är
stavfelet att skriva isär sammansatta ord ett ONÖDIGT stavfel.

Eftersom du klarar av en så krävande verksamhet som Flashbacks alla
åtaganden måste innebära, måste du ju uppenbarligen vara långt över
normalbegåvad. Således är det uppenbarligen helt ONÖDIGT att du gör dig
skyldig till dessa pissenkla stavfel. Eller hur?

Med hjälp av den här enkla regeln borde du alltså ganska enkelt
kunna undvika att skriva t. ex. "SEX SIDOR" (vilket ju betyder sidor,
vilka är sex till antalet) när du menar "SEXSIDOR" (vilket ju är en helt
annan sak än sex stycken sidor, eller hur?), "E-MAIL ADRESSER," när du
menar "E-MAILADRESSER," "INTERNET DOM," när du menar "INTERNETDOM,"
"ANONYMITETS SERVERN" när du menar "ANONYMITETSSERVERN," "SERIE
NUMMER" när du menar "SERIENUMMER," "TELIA SIDOR" när du menar
"TELIASIDOR," "UNDERGROUND ANNONSER" när du menar
"UNDERGROUNDANNONSER," "ASCII KONST" när du menar "ASCII-KONST" o.s.v.

+ + +

Fotnot: Det vi ovan publicerade var en nerkortad version av ett svar på
en av frågorna i vår totalt 20 frågor långa läsarundersökning. Vi fick
nästan lika långa svar på alla våra frågor, och jag vill personligen
tacka för dess ambitiösa svar som måste varit ordentligt tidskrävande.
Kul att se att vissa verkligen engagerar sig. Ännu en gång: TACK !

__________________________________________________________________________

Originalets filnamn: FNA'S SVENSKA-KURS

Författat av Ian Arcatling,
för Flashbacks FNA.

Lämna dina kommentarer i motboken eller kontakta mig.

< om enar | lagbok | motbok | bilderbok | kontakt | enarhelgo.net