H - ett samtal om ärlighet.
— Ska du sitta där eller?
Uppsats i arkitekturteori 6p. KTH Arkitektur ht 2000.
Jag hade aldrig rört vid H. Men H hade rört vid mig.
»...de danska arkitekterna visar en ärlighet gentemot materialen och en vördnad för egenskaperna hos densamma.«
Ärlighet i formspråket är vad det hela handlar om. De eviga sanningarna om Bärande och Buret och dess konsekvenser. Mamma säger att det är fult att ljuga. Uttrycket är 'fult', inte 'fel'. Mamma och Ludwig Wittgenstein är sams. Wittgenstein talar också om att estetik och etik hör ihop. Wittgensteins tankar om att estetik innebär att saker måste få vara det de är; en stol en stol och inte en skulptur. Schwarzeneggerfilmer och Ravel, allting har sin plats, så länge allt får vara det det är.
Det finns inget mer förljuget än bildesign; och i reklamen är det inte bilar man visar. Det är Frihet, Säkerhet, Sköna Former, Status och Grannarnas Avundsjuka Blickar vi får se. Den som är minst bil och mest Annat vinner. Bilar ljuger. Alla ljuger. Utom H. H ljuger inte. En gammal fransk skåpbil som inte låtsas vara något annat. H ryker, bullrar, är obekväm, dricker bränsle och är själva motsatsen till strömlinjeformad.
H var den åttonde prototypen.
H är den åttonde bokstaven. H. Ärlighet. Härlighet.
Själv är jag också ett under av Ärlighet där jag går i mina svarta kläder genom det nersläckta parkeringsgaraget.
Lyss till Horatio Greenough i hans Form and function från 1947:
»Since this soul, if soul it be, took the form of this body, I have recieved it as it came. If I seek another form, another dress than that with which my though was born, shall I not disjoin that which is one? Shall I not disguise what I seek to decorate? I have seen that there is in the body and the dress an indication of the quantum and quality of the mind, and therefore doth it seem honest that I seek no other dress than mine own.«
Citroën typ H gjordes i en halv miljon exemplar. 1947-1981, 34 år av ärlighet.
— 34 år av otacksamhet, snarare. Jag var ingen man firade av, precis.
H! Här! Mitt ibland alla blåskyltat viktiga bilar står en rostig Typ H. Och den talar till mig.
— ...och nu står man här och är en museal föredetting.
— Wow! En H! Du är ju själva definitionen på Ärlighet! Det viktigaste är Ärlighet. Inget tjafs.
— Vadådå? grymtar H skeptiskt.
— Ärlighet är formspråkets viktigaste lingvistik. Modernismen befriade oss från vispgräddens fångenskap. Det finns ingen anledning att gå tillbaka. Form follows function. Less is more. Decoration is crime. Pynt är inte Äkta. Lika envist som naivt rabblar jag mina mantran.
Ärlighet är att redovisa konstruktionen och förklara funktionen, mässar jag pedagogiskt.
— Snack! Ärlighet är inte mer än en dålig ursäkt. Allt rapande om att 'låta källaren vara källare' eller 'låta soptippen vara soptipp' är bara just det; en dålig ursäkt för en arkitekt som inte orkade hantera problemet.
Ajdå. Uppenbarligen har H missat något grundläggande. Jag får undervisa litet.
— Njae, Gregor Paulsson skriver ju 1915 om hur vi arkitekter »...i de flesta fall falla tillbaks i en dekorativ arkitektur, som varken är ung eller gammal, och framförallt redan från början dödsdömd.«
Jag menar, exempelvis betong har ju en äkthet det vore synd att dölja. Förvisso rå och inte så finslipad som något putsat tjafs, men så länge det är medvetet, så..
— »Så länge det är medveeetet«. H fnyser. »Att redovisa konstruktionen!« Elias Cornell sade det 1951 och det håller än, 50 år senare;
»I advokatyren för enkelheten angrips ofta dekorationen och den dekorativa verkan. Man säger att den blott är en förevändning för den konstnärligt obegåvade att dölja sina fel. Man bortser då från den omständigheten att enkelheten lika ofta tjänar samma syfte.«
Kort sagt, medveten fulhet ger inte ärlighet.
Jag plockar bort ett löv från H:s sidoruta. H är ett självbärande skal (c´est monocoque!) som ryckigt skumpar fram i knappt 80 knyck i timmen på bilhistoriens simplaste stolar. Därigenom förpassas komfort effektivt till ett overkligt fantasiland. Men ska det inte vara så? Är det inte Meningen?
Jag tar upp lektionen igen:
— Ärlighet är Rent och Enkelt, pyntandet blir överflödigt. Se på kyrkan i Haparanda. Turistbyrån varnar turister för att åka dit, men det är kanske den renaste kyrka jag sett. Andligt ljus. Samtidigt som den ser ut som ett ny-brutalt skjul av plåt och järnbalkar uppfört av loussavaara-kirunavaara aktiebolag, äger den en närmast laestadiansk stringens och saklighet.
Men, visst, allt tal om Ärlighet i konstruktionen är kanske lite blaj. Än viktigare, kanske viktigast, är dock ärlighet i Funktionen. En byggnad skall präglas av sin funktion. Renässansens gräddtårtor på fyrkantiga boxar är inget vi vill ha tillbaka.
Ta Jan Lööf, han som tecknade Ville och Felix, det är Ärlighet, det! Om han, som Carl Johan de Geer säger, ritar en pistol så ser man att det är något som är ämnat att föra en projektil framåt.
— Måsåvara. Lööf vet jag inget om. Men icke desto mindre; ärlighet är arrogant, brutalt och obekvämt. Ovillkorligen. Den Ärlige behöver inte göra annat än säga vad han tycker - han behöver inte att bry sig om hur omgivningen reagerar. Alls. Lögnarna och hycklarna, däremot, är trevliga. Den Oärlige måste intressera sig för omgivningen, för sin kontext, hur den tänker och reagerar och beter sig och ser ut. Detta gäller såväl människor som hus. Den Oärlige är God och bryr sig. Falsk blygsamhet är däremot inte av godo; att låtsas förringa sin skapelse, för att få den att verka ärligt redovisad är något ni svenskar verkar vara mästare på. Amerikaner låtsas inte att de är opartiska. Det är motpartens sak att bevisa nackdelarna; »I object, your honour!«. Svensken låtsas vara ärlig, och dubblar därigenom sin lögn.
Nej, det finns nog bara två sant Ärliga saker: napalm och spetälska. Ärlighet är brutalt och gör ont.
Jag knackar med handen på den luftmotståndiga nosen. Treväxlad osynkad låda. En mardröm att växla. Herregud, H har rätt.
H: Sann ärlighet märks inte. Ska det märkas att man är ärlig får man ljuga. Ärlighet är något av det falskaste som finns. Ta din skola; Arkitekturskolan. Förvisso ligger den som en rätt välbehövlig spark i skrevet på ett förljuget Östermalm, men Nybrutalitet? Haha. Att sätta en stolthet i att inte bry sig är ett gammalt trick som vilken gammal halvnybrutal 80-talspseudopunkare som helst behärskar. Han lägger ner timmar på att det ska synas att han inte kammat sig. Skolan låter sina ventilationsrör och kablar gå i korridoren. Inte för att det är lämpligast där, utan för att det syns mest där. är det det du kallar Ärlighet? Allt utseende är smak. Allt är en stil. Ärlighet finns inte.
Som TWA-Saarinens tillika-arkitekt-pappa, Elier, skrev i The Search For Form in Art and Architecture i mitten på förra seklet. Kapitlet Form and Truth:
»Nor could any style escape eventually its inevitable decorative destiny, no matter how keenly it may have longed for truth at the beginning.«
Hmm, H har rätt — igen. Nu när jag tänker på det skrev Saarinen också om att de flesta säger att en armerad betongpelare, för att vara ärlig i sin konstruktion, måste vara dimensionerad enligt den last den ska bära. Detta är ju logiskt, men då borde det ju faktiskt gälla allt. Alla former som använder mer material än optimal ekonomi kräver, är således oärliga. Då har vi, menar Saarinen, kontroverser. En dorisk kolonn är oärlig och likaså själva naturen. Människoben är ju rena slöseriet jämfört med flamingoben. Kungen är full av Lingonben.
Jag provar att byta samtalsämne, så kanske jag kan vinna på poäng...
— Den Nya Tekniken, då? Borde den inte kunna medföra ärlighet? Och nu har ju designen av datorer börjat bli fräschare också...
— Tjafs! Genomskinlig plast är inte Ärlighet. Tvärtom. Det bara ökar bluffen. Överhuvudtaget är datorer typiska exempel på detta; en fejkad enkelhet. Hela skrivbordsköret med mappar och papperskorgar är ju bara en bluff. En påspacklad metafor. Och sminket rämnar alldeles för ofta.
Men det fyller väl sin funktion - annars satt ni ju där och skrev postscriptkod och visslade kopplingstoner i telefonluren.
— Men jag menade 3D! VR! Och simuleringar! Verktygen blir ju bättre. Nu kan kunden gå runt i sitt hus - tapetserat och inrett - innan det ens är färdigritat.
— Du är värre däran än jag trodde, människobarn. Nu pratar vi riktig fet-lögn. Med skisser som upplevs som verkliga, skapar du något som folk faktiskt upplever som verkligheten. Och sedermera exakt förväntar sig. Behåll abstraktionen, skissen, och du skall förbli fri.
Nej, jag säger det igen; Ärlighet finns inte!
Tänk om man istället för sliten, ärlig arbetshäst
fått vara en hippt oärlig Chrysler PT Cruiser. Massor av
onödiga muskler i lånat 40-talsretroskal. Att bara vara för nöjes skull. Inget hyckel.
— Nåja, den tillverkar de nog inte i 34 år, ska du se. Och ärligheten vinner nog till slut ska du se. Fast i våras besökte jag Oslos nya flygplats, gardermoen, ett patriotiskt opus i sten och glas och limträ. Arkitekten där pratade mycket om nordiska material och Flöden och Ärlighet och Enkelhet. It´s Scandinavian. Han ljög. Förvisso en förhållandevis okej flygplats, men värre bluff får man i alla fall leta efter. Den ger intryck av en oootrolig enkelhet, men en terminal kan aldrig vara enkel, resenärkoordinering är något komplext. På Den Upplevda Enkelheten och Effektivitetens Altare offrar man dagligen flygresenärer till guden Självbelåtenhet. Alla måste passera genom den enda ingången.
Givetvis ljög man också i konstruktionen, även om det inte är lika illa. Till yttermera visso ansåg man att det blev för rörigt med limträfackverksbalkarna som bar taket, varför man helt enkelt täckte för sidorna på dem med plywoodskivor — och vips! hade man ett renare tak med gedigna träbalkar istället. Men vidare sant är det ju inte. Ärlighet är komplext, inte enkelt.
Japanerna när dock en ärlighetstanke vad gäller just limträbalkar; de kräver att leverantörerna använder mörkt lim, på det att ingen må förledas att tro att det de ser är ett; det är en helhet av delar. Men resten av världen använder ljust, osynligt lim. Å andra sidan gör japanerna de oärligaste bilarna.
— Säger du ja. H låter inte övertygad. Således ljuger alla. På något sätt. Men det är inget nytt. 1865 gick Werner von Heidenstam med artikeln Modern barbarism i Dagens Nyheter till attack mot lögnaktig restaurering:
»Varför icke också restaurera Gamla Uppsala till ett nordiskt hednatempel med vaxpräster, som bära påskriften 'Få ej vidröras'? Varför ej restaurera Riddarholmskyrkan i en mer gotisk gotik än gotiken?« Heidenstam varnade för disneyland långt innan Disney fötts.
— National Cathedral i Washington DC är en äkta
1500-talskatedral. Synd bara att de just börjat bygga den. Något sådant hade inte ens vår egen kyrkoföråldrare, arkitekt Helgo "Jag gör gamla kyrkor äldre" Zettervall, vågat.
Jag klappar med handen på kompromisslös, korrugerad hud. Är den metallgrå Junkerbombarplåten bara ett kosmetiskt bländverk? Finns det inget äkta? Jag försöker igen.
— Ärlighet är viktigt. Jag vet ju inte så mycket, jag har aldrig sett en Arkitekt innan jag flyttade hit till Stockholm för att bli en. Men i alla fall tror jag att folk mår bra av att uppleva ärlighet, hur falsk den än är. Sannerligen rockar ju Ralph Erskine, och hans fantasier kan ju inte påstås vara det ärligaste Frescati sett.
Som Finn Werne skriver om bohuslänska sommarfiskare i Den osynliga arkitekturen; »Därmed inte sagt att den falske fiskarens känslor och upplevelser av delaktighet skulle vara falska, tvärtom.«
— Upplevd Ärlighet är bra, om verkligheten vet vi inget. Vi sitter där fjättrade och ser bara skuggorna av Verkligheten bakom oss. En skuggbild av en idealvärld. Vår verklighet är måhända blott reflektioner av det äkta sköna. Om det egentliga, det som är i sig, kan vi inget veta. Och behöver inget veta, det viktigaste är ju den upplevelse vi, med våra erfarenheter, skapar i våra huvuden.
Uno Åhrén dyker upp i bakhuvudet. Brytningar, från 1925: »Denna dumma förtjusning över att allting låter sig formas efter behag, att ett hus eller en stol inte är mycket besvärligare att hantera än en pepparkaksdeg... Litet mera kubiskt än art noveau, och litet mindre sjögräs... Men inte ett steg längre mot uppriktig saklighet.«
Längre kommer vi inte. Objektivitet finns inte. Inget är
äkta. Allt liv är lögn. Allt utseende är smak.
En hipp wapredaktör med gula glasögon (en väldigt fysisk tillämpning av Kant) och alldeles för liten tröja kommer och öppnar sidoskjutdörren. Han slänger in en låda med widescreenbredband i H och hoppar in.
Han tänder en Lucky Strike och vrider om nyckeln.
1816 kubik Indenordiesel hostar igång med ett föraktfullt fnys och H är borta.
Ordet 'ärlig' förekommer 49 gånger i texten ovan. 50 med den här.
Ändå vet jag inte längre vad det betyder.
Enar.
Askergren, Mikael, webbsida http://w1.861.telia.com/~u86107051
Cornell, Elias, Större vidsyn i estetiken, Byggforum 1951
Doktor Kosmos, Evas story (CD) North of No South Records, Umeå 1999
Greenough, Horatio, Form and function, University of California Press, LA 1947
Heidenstam, Werner von, Modern barbarism, Dagens Nyheter, Stockholm, 1865
Lindström, Fredrik, Världens dåligaste språk. Albert Bonniers förlag, Stockholm 2000
Lööf, Jan, Ville och Felix i Afrika Carlsen Comics 1977
Paulsson, Gregor, Anarki eller tidsstil, Svenska slöjdföreningens tidskrift 1915
Platon, Staten
Roy, Arundhati, De Små Tingens Gud
Saarinen, Elier, The Search For Form in Art and Architecture, Dover, New York 1985
Wittgenstein, Ludwig
Werne, Finn, Den osynliga arkitekturen, Vinga press, Lund 1987
Åhrén, Uno, Brytningar, Svenska slöjdföreningens årsskrift 1925
Och givetvis, Citroën typ H