< politik
Skellefteå kommunfullmäktige
Interpellation till kommunstyrelsens ordförande angående kommunen som medveten konsument.
Upphandlingsenheten redovisar följande:
I dagsläget ställer Skellefteå kommun inga krav enligt
ILO: s åtta kärnkonventioner i upphandlingar eftersom
rättsläget är osäkert. I en del
tjänsteupphandlingar kommer krav på att leverantörerna
tecknat kollektivavtal eller motsvarande att ställas.
Den 31 mars 2004 antog Europaparlamentet och rådet förslagen
till nya EG-direktiv om offentlig upphandling. En införlivning av de
nya direktiven skulle ske under 2006 men är framflyttat till 2007. En
utredare tillsattes av regeringen och 2004 presenterades ett
delbetänkande som innehåller en ny lag om offentlig
upphandling. Betänkandet är dock begränsat till de
obligatoriska delarna, d v s de delar som medlemsstaterna är tvungna
att införliva. Upphandlingsutredningen har fått ett
tilläggsdirektiv (2005:39). Förutom att utredningens uppdrag var
att titta på vissa frivilliga delar i direktiven skulle man
även göra en översyn över ett antal punkter, bland
annat ILO-konventionerna och om de är förenliga med de nya
EG-direktiven. Utredningen har redovisat sitt uppdrag som för
närvarande ligger ute på remiss.
Att man kan använda upphandling som verktyg för att driva igenom
krav av olika slag råder ingen tvekan om men de måste
stå i överensstämmelse med LOU (Lagen om offentlig
upphandling) och gemenskapsrätten. Det kan handla om miljökrav,
sociala krav som antidiskriminering av olika slag eller krav så att
mänskliga och fackliga rättigheter inte kränks. En
uppfyllelse av de krav som ställs på kommunen för att
kunna kvalificera sig som Rättvisemärkt innebär att
kommunen måste agera på ett sätt som varken är
förenligt med LOU eller kommunallagen. Av LOU följer att en
upphandling ska stå i överensstämmelse med principerna om
objektivitet, likabehandling, ickediskriminering, proportionalitet,
förutsebarhet och transparens. I de nämnda principerna ligger
att upphandlande enhet/myndighet inte fritt kan bestämma om olika
krav som ska vara uppfyllda för att en intressent ska kunna komma
ifråga som leverantör eller bli aktuell för tilldelning av
kontrakt. Proportionalitetsprincipen som innebär att
kvalifikationskraven och kraven i kravspecifikationen måste ha ett
naturligt samband med, och stå i rimlig proportion till det som
upphandlas. Dessutom måste kraven vara ägnade att leda till att
den upphandlande enhetens syfte med att ställa dem uppnås.
Det anses vara lagstridigt att ställa krav på speciella
märkningar, det kan dock vara möjligt att välja ut vissa
ingående kriterier i en märkning för att ställa upp
dem som krav. Det åligger då den upphandlande
enheten/myndigheten att kontrollera att ställda krav efterlevs vilket
kan vara både svårt och kostnadskrävande.
Därför måste kommunen noga överväga vilka krav
som ska ställas.
Ickediskrimineringsprincipen hindrar att man kan ställa krav på
lokala produkter.
En upphandlande myndighet/enhet har rätt att själv bestämma
om den skall tillgodose ett behov genom upphandling och vad som skall
upphandlas för att tillgodose detta behov. Upphandlingsutredningen
betonar vikten av att en upphandlande myndighet/enhet gör klart
för sig vilket behovet är, eftersom det är en
förutsättning för att kunna ställa relevanta och
befogade krav. Enligt utredningens uppfattning får en upphandlande
myndighet/enhet ställa krav på en leverantör som inte
är av renodlat ekonomisk karaktär och att krav av sådant
slag får användas vid bedömningen av vad som är
ekonomiskt mest fördelaktigt. Allmänt gäller dock att
kravet måste ha något samband med föremålet
för upphandlingen och att det måste gå att kontrollera om
en leverantör kan uppfylla ställda krav. Skellefteå kommun
anser det betydelsefullt att kommunen kan ställa både
miljökrav och sociala krav i samband med upphandlingar men vill
också understryka svårigheten att tillämpa ställda
krav och att de är förenliga med gemenskapsrätten. I fler
kommuner diskuteras möjligheten att ställa ökade sociala
krav i samband med produktion av olika varor. Eventuella
förändringar av lagstiftningen som kan komma att beröra
rättvisemärkt bör bevakas.
Bert Öhlund |