Jag var i flera år konfirmandledare och har varit ordförande i en Svenska Kyrkans Unga-förening. Sommaren 1996 gick jag ur Svenska Kyrkan, och kallar mig inte längre kristen. Detta är mitt manifest rörande trons förhållande till religionen och mitt förhållande till dem bägge, men framförallt till Gud; detta är vad jag tror att jag tror. Åsikter mottages tacksamt.
Gud är större.
1. Gud är större än IKEA.
2. Gud är större än religion (och alltså bättre än opium)
3. Gud är större än Jesus.
4. Gud är större än Internet.
5. Gud är större än Elvis och andra söderhavskungar.
6. Gud är större än Kalle Anka.
7. Gud är större än valfrihet.
8. Gud är större än reklam.
9. Gud är större än godhet.
10. Gud är större än någonsin.
För att förenkla lite: Högst personliga definitioner av begreppen "tro" och "religion":
Tro = Min uppfattning av den personliga relationen mellan mig och Gud. Snudd på gudomligt.
Religion = Det trosmönster man väljer att anamma. Mänskligt.
1. Gud är större än IKEA.
Vad är det? Gud är mer än bara skapandet av oss och våra livsmiljöer.
Större än bara en bra idé, ett koncept som inleder.
Gud är mer än "Den Coola Killen Som Tryckte På Play-knappen".
Jag tror på en personlig Gud, mao: en Gud man kan ha en relation till, med exempelvis böner eller bara vanliga tankar. En levande Gud som kan påverka mitt liv och lyssna på mig.
Kanske är det den röst som ateister kalla samvete.
2. Gud är större än religion (och alltså
bättre än opium)
Vad är det?
Religionerna är "människans väg
till Gud", medan den personliga tron är "min
och Guds väg till varandra". Full Duplex.
Det är alltså tron, inte religionen, som
är det gudomliga. Detta enligt min krassa definition.
Min tro (mao: min relation till Gud) blir då givetvis
större än religionerna.
Religion som jag ser det:
Folk som tror på relativt liknande sätt sluter
sig samman i tolkade levnadsmönster, kompromissande
trospaket, och försöker givetvis bli fler.
Religionen är ofta i vägen för Guds röst.
3. Gud är större än Jesus.
Vad är det?
Samtal om Gud har en irriterande tendens att bli ett evigt tjat om Jesus.
Vadå, sååå viktig var han väl
inte?
Gud ändrade inte sina planer med Jesus.
Då jag anser Gud vara såväl allsmäktig
som allvetande, har jag svårt att tänka
mig att Gud misslyckades;
"Oj, hur gick det där till? Bäst att
köra plan B (a.k.a. Jesus)".
Gud har hela tiden varit samma Gud med samma plan.
Och tanken på Jesus som en "Gud Light",
ett trevligare användargränsnitt till något
vi inte kan förstå, förefaller mig
löjlig. Gud och hans (hennes?) vägar går
inte förstå. Basta.
4. Gud är större än Internet.
Vad är det?
Jag anser att Bibeln påminner om internet.
Källan kan vara osäker.
Uppkopplingen tveksam.
Bibeln är dessutom lite av en omväg:
Jag viskar antydningar till Ulf om vad jag anser vara
rätt.
Ulf berättar allt, kryddat med lite egna åsikter
om klädsmak m.m., för sin sonson, Greger.
Greger skriver en vacker dikt om mina åsikter.
Dessa ger han ut tillsammans med sin farfars gamla diktverk.
Efter några sekler försöker Bengt översätta
allt till turkiska.
Därifrån översätter Britt-Marie
allt till svenska.
Sedan läser Lennart detta, och försöker
förstå vad jag menar...
Borde kännas lite bekvämare att prata med
Gud direkt. (OBS! Personlig åsikt!)
Fast lina, liksom. [IT-varianten av detta finns här.]
5. Gud är större än Elvis och andra söderhavskungar.
Vad är det?
Jg anser det vara förringande av Gud att dyrka
och lovsjunga honom. Jag tackar inte heller.
hela tanken förefaller mig absurd; som om jag kunde
få för mig att jag var lika stor, eller
att Gud skulle känna sig hotad av mig, som om
Gud var någon sorts söderhavshövding
man hela tiden måste bedyra att man fortfarande
fruktar och inte avser att störta. Gud och jag
vet att Gud är förutsättningen för
hela min existens.
6. Gud är större än Kalle Anka.
Vad är det?
Var julaftons eftermiddag ser jag Kalle Anka och skrattar.
Hela min själ upprörs när jag hör
att TV3 visar den en timme för tidigt. Har de
ingen känsla för traditioner?
Är det kanske så att Kalle har en särskild
innebörd kl. 15.00 den 24:e december?
Som inte fungerar kl. 14.00?
Det handlar om traditionernas mystik. Förstenad
spontanitet. Mycket mänskligt, och inte nödvändigtvis
något ont.
Jag har svårt för kyrkans tjafs; riter, ritualer
och traditioner. Men det är inte det som gör
mig till icke-kristen.
Tanken verkar vara att man ska ställa sig upp då
och då, och visa på att Gud är en
skummis. Det vet jag redan.
Men jag förstår inte idén. Är
sådant man inte förstår automatiskt
heligt? Är videoprogrammering en helig akt?
Att det skulle vara lättare att finna Gud på
"heliga platser" känns (ursäkta!)
primitivt.
Nej, "Work where you can" (Canon). Men en
lugn plats är ju lugnare.
Nattvard, vigslar och heliga välsignelser betyder
intet för min relation till Gud.
En välsignelse innebär "bara" att någon annan som också anser sig lyssna
på Gud, anser att Gud anser att man gör rätt. (Puh!)
Säkert tryggt för en del människor (med
klenare tro, emedan de måste ha den bekräftad
av människor?).
Allt som kyrkan gör, gör den med primärt
mål att visa på Jesus (och alltså
bli fler).
Alla "sociala", "fostrande" uppgifter
som kyrkan tar på sig, är sekundära,
även om de vandrar hand i hand med det primära
målet: "...gör alla folk till mina
lärjungar..."
Detta primära syfte är dock inget man söker
dölja, vilket ofta är fallet med sk. "sekter".
Allt det goda är givetvis en följd av individers
lyssnande till Gud.
Men denna grupptillhörighet och -trygghet är
alltså inget som för oss närmare Gud,
även om det är mysigt med traditioner. Jag
älskar Kalle Anka. Klockan 15.00.
7. Gud är större än valfrihet.
Vad är det?
Val? Välja Jesus? Välja vad jag tror på?
Som att byta jacka?
Jag tror att Guds röst finns inom alla, även
om många bara kallar den samvetet, eller något
annat.
När man har kontakt med Gud känner man oftast
vad man egentligen borde göra.
Däremot kan man givetvis välja att blunda
med öronen.
Men jag kan aldrig välja vad jag tror på.
8. Gud är större än reklam.
Vad är det?
Löpsedlar och annan propaganda är inget som
Gud behöver. Folk som inte hört talas om
Gud och Jesus kan givetvis vara lika goda som "upplysta"
människor.
Guds röst är inte något man lär
sig. Den är något man känner.
Bibeln och mission är således rätt onödigt,
iallafall i syfte att få folk att lyssna på
Gud. Särskilt när det bara handlar om kristendom,
och inte om fri tro.
Präster är proffs, utmärkta som vägledare
i kristendom, men varför ska någon vägledas
i religion, när det är tron som är intressant?
Präster är hursomhelst bättre än
scientologer och är oftast trevliga typer.
Jag förstår dock inte tanken på att vissa
skulle ha "närmare" till Gud.
9. Gud är större än godhet..
Vad är det?
Gud är större än mänsklig godhet.
Gud kan se samband som är för stora för
oss att inse.
Utan det mörka skulle vi, i detta liv, inte kunna
se det ljusa.
Utan valen mellan ont/gott, ingen existensialism, inga
val som formar oss.
Gud är ond. Också. Fast bara krasst mänskligt
sett. So much for Teodicéproblemet.
En tillvaro utan ondska är vi nog inte kapabla
att föreställa oss.
Måhända är, vad de kristna kallar "helvetet",
här och nu? .
10. Gud är större än någonsin.
Vad är det?
Eländet "New Age" och sekularisering borde kunna leda till ökad öppenhet och att
folk ledsnar på mänskliga auktoriteter och
religioner, och vänder sig direkt till Gud och
lyssnar istället. Ökad sekularisering och
Kyrkans problem innebär inte att Gud blir mindre.
Tvärtom kan det innebära att människorna
börjar tänka själva och lyssna istället.
Japp. Det var det.
Min tro leder mig till diverse frågor, t ex:
* Är jag per definition fanatiker? Jag tror ju att alla tror det jag tror, egentligen...
* Vadå "syndaförlåtelse"? Bara för att jag fattar noll (och det alltså är ett "mysterium"), blir det väl inte sant?
* Hur fungerar förbönen? Som en mentometer? Är Gud demokrat?
* GT kan väl aldrig ha gällt? Jag har svårt att tänka mig att det utvalda folket som "plan A".
* Ingen religion kan väl ha rätt? Alla har fel. Litegrann, iallafall. Och lite rätt.
* Varför kan jag inte bara slappna av? Det måste ju finnas värre problem än att en kyrka gör bra saker av fel anledningar? Även om jag (i mina bästa stunder) ser kristna som lite synskadade som inte kan se Gud utan glasögon, så är det väl rätt harmlöst? Mitt problem är att jag anser att kristendomen är i vägen för alla troende i Västerlandet som inte behöver glasögonen. De skulle nog kunna erkänna att de är troende om inte kristendomen hade tagit patent på tro.
* Kan jag, som redan tror på tron, börja tro på religionen? Många mår ju uppenbarligen bra av den. Att jag anser den onödig är ju lite av ett lyxproblem.
Frågan huruvida jag är kristen eller inte
bekommer mig dock egentligen inte.
Sådant är bara världsliga etiketter. Inför Gud
är jag bara en troende människa.
"Mellan Gud och mig behövs inte längre några förklaringar, bevis eller tecken för att övertyga mig, nu strålar Guds uppenbarelse likt en låga i mig, likt en ren och klar pärla."Åsikter här ovan är skribentens, dvs. mina, personliga, och inget Gud tar ansvar för. Åsikter till mottages tacksamt (se "kontakt" längst ner).
(al-Halladj)
Skriven av Enar Persson 1998. Genomkollad senast 2003 av Enar Nordvik.
h e l g o . n e t / e n a r / o c h / g u dGör som Sajjan, avreagera dig i motboken.
< om
enar | lagbok |
motbok | bilderbok |
kontakt |
