Nils Stefanssons dotterson Nils Stefan Persson - Arvingen

Nils Stefanssons dotterson Nils Stefan Persson flyttade till Böle ungefär 1876, 16 år gammal. Före Nils Stefan Persson flyttade till Böle, hade en kusin till honom försökt att bo där men flyttade därifrån. Ganska snart for även Nils Stefan Persson hem, bara för att i Tjärnberg höra fadern Per Jacobsson säga:
- "Dö ska fara deilbakas diti Böle, I ha seitt böin i framtin".
Så Nils Stefan Persson flyttade tillbaka till Böle.

Nils Stefan Persson var en riktig hästkarl och Nils Stefansson hade en gammal häst som aldrig var skodd. Så Nils Stefan Persson kallade på smeden, men smeden vågade inte hålla i hästen så Nils Stefan Persson skulle hålla i hästen om smeden skodde han. Nils Stefan Persson pratade med hästen så den stod stilla.

Men när Nils Stefan Persson var och arbetade med hästen gick det bra ända tills Nils Stefansson kom, för då stannade hästen. Hästen stod helt stilla ända tills Nils Stefansson for.

En gång var Nils Stefan Persson på "storhälja" i Norsjö, då körde han en tvåhjuling hästvagn. Hingsten han körde med hade ett ganska hetsigt humör och trivdes inte bland folk, men det var fullt med folk på "storhälja". Så hästen ställde sig på bakbenen och skrek, hästen gick så genom hela Norsjö.

Det berättas också att Nils Stefan Persson vid en grävning hade anställt två drängar för att hjälpa han. Arbetet bestod i att gräva bevattningsdiken. En kväll blev det stopp mot en stor sten som låg där diket skulle fram. Drängarna gick hem för att sova medan Nils ordnade en bädd under en gran vid dikeskanten. På morgonen när drängarna kom tillbaka låg stenen bakom dikeskanten och Nils var i full gång med grävandet en bit längre fram. Den enda förklaring som drängarna kom på var att "gubben" var i maskopi med "den onde" och det var därför med största tvekan som de stannade för att arbeta tillsammans med Nils.

I slutet av 1800-talet var Böle delat på två delar. Den ena delen ägdes av Nils Petter Edvard Nordén och den andra av Nils Stefan Persson. Nils Petter Edvard Nordén ville sälja sin del till sin del till skogsbolaget Bure AB och gjorde ett avtal med Bure AB:s representant Olof Bjursell. Nils Stefan Persson fick reda på detta och då gjorde han ett avtal med Olof Bjursell. Avtalet var att Bure AB skulle få ta all skog från dugligt virke till sparrar och timmer på båda delarna om äganderätten skrevs på Nils Stefan Persson.

I slutet på 1910-talet avskrevs avtalet. Och rätten till avverkning upphördes.

Vid början av 1900-talet byggde Nils Stefan Persson ett nytt hus och använde då timret ifrån det gamla huset. Huset som han byggde finns kvar idag och Erik Persson bor där.

Alla i byn härstammar från Perssons släkt.

Nästa historia